Det där med mardrömmar kan vara lite små jobbigt ibland. Framför allt när det är så verkligt.
Jag har aldrig drömt om moster, något fantasi aktigt eller att jag ska bli dödad som är de vanligaste.
I alla fall inte vad jag kommer ihåg. Men det som jag ofta drömmer om är barnen.
Jag kommer inte riktigt ihåg drömmarna. Men jag vet att jag kan vakna upp och lyfta upp dem för jag tror de inte andas. Men detta är bara när de är väldigt små. Oscar & Alvin var det väldigt längesen jag drömde något hemskt. Men Elizia, så var det bara för några nätter senast.

Då vakna jag upp, fick för mig att hon inte andades. Ropar till och säger – Hon andas inte.
Camilla säger – tyst, jag ammar henne bara. Det är otäckt att vakna upp och tro att drömmen var verklig.
Jag vill bara att min lilla flicka kan bli lite större så dessa mardrömmar försvinner.
För det gör dom. Oscar och Alvin är som sagt stora och jag drömmar aldrig något hemskt om dem.

Men dessa mardrömmar är väl om allting man har läst. Som plötslig spädbarns död och så vidare.
Man ska hålla sig ifrån dessa böcker och lite på sin egen erfarenhet.